Att något tar slut är inte konstigt, varje dag något slut mjölken, rena kläder osv. Även orken tar slut, ibland innan man hinner skriva upp det på "shoppinglistan".

Jag ser lite på livet på det sättet och alltid gjort, redan som liten skrev jag upp att mamma inte fick glömma att handla pussar så att de inte skulle ta slut.

Jag är inte ledsen så att jag gråter mig ut och in, inte idag inte igår men jo förra veckan var jag så ledsen. Jag har aldrig känt sådan trygghet, sådan glädje, sådan smärta, sådan, ja ord saknas, som jag har gjort dessa 11 månader med Micke och jag ångrar verkligen inte en dag med honom! Men vi glömde att köpa ork, vi lånade av varandra i tron om den andre kom ihåg. I jakten på ork från den andre började vi långsamt kväva den andre vilket gjorde oss mer lätt retliga, och för mig som redan är väldigt lätt retlig blev bråken många och kom ofta. Vi har pratat med varandra, vi har försökt för kärlek och lycka saknade vi inte men det lilla extra som behövs i ett förhållande försvann alltmer och då blir det svårt. Något jag däremot är ledsen över är att jag inte vet hur framtiden ser ut, ledsen både på gott och ont. För framtiden är något magiskt, men jag kommer verkligen att sakna något, något väldigt vackert.