Tid är så abstrakt!
På att göra listan står:
Intagningsprov
Sätta upp min string-hylla
Måla om stolar, bord och skoställ
org garderoben samt inventera den
börja träna regelbundet igen
Motivationen är det som nu behöver boostas!
hur kan jag lyckas med allt?
Ikväll ska jag mig ut på ett bowling försök med underbara Hampus. Får förvarna honom att inte stå bakom mig då jag har en känsla av att oturen kan förlja med mig även dit. Först ska jag och bror titta på film tsm med hans gips. Så lite ur har jag haft. Slapp iaf en spricka i armen. Det enda som hänt mig är en spricka i humöret vilket rätt många fått lida av...
att bli vuxen
Möbelmässan i stockholm!
Känner mig på något sätt träffad av denna sång, och jag tror inte jag är ensam om det heller... För mina gitarrer är dammiga, nya möbler inhandlade och inte gör jag det jag älskar mest av allt heller. Dagarna blir nått luddigt sammanhängdande som inte alls känns som mig. Men jag jobbar på det, skönt bara att lyssna på något som matchar ens liv på ett enkelt och knasigt sätt.
Jag skulle ju!
Bara att ändra håruppsättningen kan vara en grej, och att variera mina mängder av sjalar och smycken en annan! Sen har jag faktiskt tur med att jag bär uniform när jag jobbar, så ett gäng antal timmar per vecka behöver jag inte tänka på just min klädnad alltför mycket. Men men ska verkligen försöka ta mig i kragen och räkna! Tror det kan vara en regäl tankeställare till nästa gång jag står i en butik och känner ha-begäret kasta sig över mig.
Vem är du? Jo jag har en iPhone, vem är du? Ja jag har en MacBook
Jag är sjävlklart inte oskyldig i att ha många saker, då jag älskar saker och har ärvt min fars dåliga förmåga att kasta saker. Saker som fortfarande går att användas bör sparas. En bok som fortfarande går att läsas ska sparas. Därav har jag två bokhyllor något sånär fyllda med böcker som jag kanske inte kommer att läsa. Jag har en uppsättning tavlor som inte får plats på väggarna som en dag kanske kan komma till nytta när jag byter upp mig till något större än 34 kvm. Men ja jag blir frustrerad när jag hör folk hoppas på att deras möbler ska gå sönder för att de ska få köpa nytt, eller ännu värre när de kastar saker som INTE är sönder för att köpa nytt, modernt eller av något annat skäl. Och JA då är jag där och plockar på mig. Idag räddade jag en fisksoppsskål från att kasseras, dock var den inte påväg att bli utbytt, uppgraderad utan bara helt enkelt kasserad pga en plats och icke användningen som den stod för. I samma veva plockade jag även på mig tre kartor med vattenfärger, ett blomformat blockljus och en drös med färgglada barnkalassarvetter. Användning? Självklart! Till nått annat än att bygga sorliga sopbärg som inte leder till någon nytta.
Men det jag ville komma fram till är att vi inte är våra saker! Vi borde inte få mer status för att vi bär en D&G kostym, eller om vi traska runt med en iPhone 4 bla bla blaaa! Vi försätter oss själva under sån press att vi kväver oss själva om vi tror sånt. Och vem ska vi beskylla? Vårt lands medborgare, alltså oss själva...
Kvällens välbehövda
Varför denna boooost kom så lägligt är för att i timmar kämpat med att få igång boxen som jag fick/ärvde från mamma och pappa. Men som jag kom fram till under kvällen gång: Jag är inte den nya boxermannen! Och jag ogillar skarpt att inte få saker att fungera på egenhand. Det ger min "kan själv"-anda en regäl smäll. Fast å andra sidan ska jag ringa till bea imorgon och höra om hon är smartare på boxar än mig.
(något som jag fick igång var markkanalerna och kunde då därför se halv åtta hos mig och en bit av guldbaggen. mys)
Äntligen!
Har haft en toppenhelg som barnvakt till de minsta i syskonskara. Under lördagen hade jag och lillbrodern målade vi tavlor och på söndagen tog jag hem första platsen på coolaste syster-listan när jag tog med mig barnen till äventyrsbadet.
Hunnit fylla kylen med härliga råvaror, så idag väntas det bakpotatis och taco-fyllda paprikor. Mitt nya veg-liv går egentligen ut på att inget kött ska kastas i onödan. Så om det finns till extra pris pga kort datum ska det räddas eller som nu finns det köttfärssås kvar från när jag bjöd bror min på middag som måste tas hand om innan den blir dålig. Alltså är jag en värna-om-våra-resursher'ian.
Något som jag lärde mig i höstas
Ett himmelrike för den kreativa!
Och jag tror inte jag har fattat det riktigt ordentligt förrän idag när jag tittade på Stjärnorna på slottet, att allt detta är tack vare mina föräldrar som bara uppmuntrat mig så fort det är något nytt som jag velat testa på. Jag har alltid tänkt att jag vart en tråkig ungdom som inte gjorde något, för alla andra höll på med sport medan jag satt hemma och pyssla (fast det är egentligen inte heller riktigt sant då jag faktiskt höll på med dans i flera flera år). Men idag förstår jag hur många hobby's som har passerat och stannat vid mig! Tänk vilket tålamod som mina föräldrar ställt upp med och vilken stöttning.
Helglycka!
Helgen innehöll mycket skratt, brottningsmatcher, pingismatcher, snöbollskrig och en massa häng och mycket utav det har jag Martin att tacka! Nu blir det tillbaka till verkligheten och dess trapatser. Imorgon åker förhoppningsvis ett par gardiner upp, lägenheten får sig en storstädning, intagningsprov skall skissas på, en uf-logga ska bli helt perfekt och så klart skiftledar-utbildning :D Mitt liv är då inte tråkigt, fast jag antar att oftast är det vad man gör det till!
Daglig dos av ... våld?
Jag tycker, som jag tidigare skrivit, att det är min plikt som medmänniska att hålla mig till vissmån uppdaterad om vad som händer runt omrkring mig. Saker som världskrig, finanskriser, stora tävlingar och kommande kulturevent. Men det som slår mig när jag läser den lokala gratistidningen som jag enkelt hittar på nätet, Magazin24.se, är att våldet har ökat nått enormt. Visst kan det absolut vara så att jag snabbare och enklare kan få reda på var det varit en misshandel, ett rån, skadegörelse ect. ect. och därför får det att se ut som våldet har ökat. Eller att våldet kanske kommer mer i rampljuset för att det lockar läsare. Eller... Eller... osv.. Men det är skrämmade att är så många tar till våldet, är vi uttråkade? Sitter vi med allt man kan tänka sig och bara känner rastlösheten krypa sig på. För rastlösheten kan jag förstå mig på, men att man då ska handla på ett sådant sätt att man aktivt skadar någon eller något är däremot något främmande för mig.
Några rubriker från den lokalatidningen:
"Ung man jagad och misshandlad"
"Vandal kastade cykel genom rutan"
Och läser man artiklarna till blir man oftast inte förvånad över den mängd alkohol som är inblandad. Därmot är jag väl fortfarande i den åldern som skrämms över hur unga personerna är som slåss! Det var inte alls lika konstigt - självklart grymt konstigt - när man var jämnårig eller när jag var yngre än "förrövrarna".
Jag blir väldigt rädd över det våld vi på så många sätt och former accepterar i vår vardag. Jag har svårt med blodiga våldsfilmer. Jag har svårt med krigsspel i dess olika former. Mario är nog det mest våldsamma spel som jag brukar spela. Och nej jag skäms inte över det! Det jag däremot skäms över är just mängden våld som vi pumpar våra barn och medmänniskor med! Detta tror jag inte att jag kan stoppa, hur mycket jag än skulle vilja. MEN jag vill få folk att börja tänka på detta mycket mer! och inte bara blunda eller acceptera det som en del i vardagen.
En bra start sätter ton för dagen!
Tar långhelg som börjar med en middag till min bror som tck för all den underbara hjälpen jag fått i flytten! Han har minst sagt vart en underbar hjälp! Så har lovat att laga min berömda köttfärssås. Mm-mm-M!
Ett musiktips!
Jag tycker att Jadon Lavik gör en grym version av denna låt, och tack vare det började jag lyssna på andra av hans verk och de faller mig precis i smak med hans mjuka lite rispiga röst och gitarren som kompar till. Full pott!
Nu känner jag mig skapligt uttråkad efter en toklugn dag men det får väl bli att ta fram mina älskade penslar och målarfärg och sätta igång och vara kreativ!
Även fått en förvånansvärd ordning på lägenheten :D imorgon blir det att ringa igen ang nya tapeter. annars ska allt vara i tipp-topp (ja ett par gardinstänger skulle inte vara fel heller, men de dyker väl inom sinomtid).
Ingen kan göra allt men alla kan göra något!
På denna punkt måste vi verkligen släppa på vårt svenska tänk om att det är farligt att göra en handling om vi inte får någoting tillbaka utav den. Fast jag tror verkligen att de som får pengarna verkligen skulle vilja ge någonting tillbaka till den som givit denna gåva!
Så min fenomenala slutsats, som jag inte är ensam om att ha dragit, är att om vi alla hjälps åt kan vi gör så mycket mer än om vi bara kämpar på en och en!
Ljus, mörker och vinklar
Denna dag började tidigt då Matilda skulle med 8.30 tåget, så dagen börjades med att jag höll en liten morgonbön för oss med bibelordet Sef 3:17 som är ett av mina favorit bibelord (om man kan säga så). Där står det.
"Herren , din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar över dig i sin översvallande kärlek. Högt skall de fröjda sig över dig"
Jag tycker dessa ord är grymt mäktiga och jag brukar läsa dem när jag känner mig omotiverad eller ensam eller på något annat sätt inte helt i form. Och jag tänkte att eftersom Matilda flyttar till Holland på lördag fick hon med sig dessa ord för att styrka henne.
Sista flyttlasset!
Min stora dag igår var bättre än förväntan och jag sitter nu och ruvar på ett ekologiskt vitt vin som det ska kalasas på när Matilda dyker upp innan hon flyttar till den stora metropolen Holland.
20års krönika!
Jag började mitt liv på Köpings BB, som idag inte längre finns. Min syster kallade mig länge för läskiga damen, på okända grunder! Jag tycker själv att jag är väldigt oläskig... Ett av mina första minnen som jag har från dagis är en dag när pappa har fått ansvaret att ta mig till tandläkaren, han lämnar mig på dagis med två ombyten och han har glömt vilket som skulle vara det till tandläkaren (ja för jag är så gammal att jag levde på den tiden man klädde upp sig när man skulle till tandläkaren). Jag har fel kläder på mig, de fina, och jag och mina vänner får för oss att leka Pocahontas, som var min absolut största idol någonsin, och vi började då måla oss själva med touche på armarna för att få till hennes röda märke som hon har på armen. Men jag minns inte hur det sluta.
När jag var fem åkte jag första gången på min riktiga semester och resan bar av till Frankrike. Jag minns förvånansvärt mycket från den resan. Som en gång när en kille snodde min och min systers hink och pappa sprang efter honom med mig i sin famn. Eller alla glasstunder som vi hade på stranden och att jag alltid skulle ha samma sort som mamma. Eller den gången vi besökte Nothre Dam för att hälsa på Ringaren men det var avspärrat för reparation och mamma fann sig så bra att hon förklara att kyrkan går ju sönder i slutet av filmen så att man nu måste laga den. Så jag fick stå utanför och vinka upp till stenfigurerna och Ringaren.
Det var även i Frankrike jag och min syster fick reda på att vi skulle få tillökning till familjen, och på en gång förstod jag att min plats som yngst var hotad! Tursamt växte denna dummis upp och blev en underbar lillebror.
Mina första år i skolan var rätt tuffa för mig, då jag kom efter min otroligt duktiga syster vilket gjorde att alla jämförde oss hela tiden. Jag fick många bra vänner, men som tyvärr flyttade ifrån min lilla stad. Men kvar fanns alltid min bästa kompis Anna. Vi hängde ihop i vått och torrt och hade alla dessa fighter som små flickor har. Allt från vad vi skulle äta till huruvida det var okej att leka med andra.
Sen skulle man börja i högstadiet, och då börjat kill-intresset på riktigt allvar! Det parallellt med skolan som jag alltid försökt hålla på topp medan jag fortfarande kunde ha ett socialt liv, vilket inte alltid alls är så lätt som jag hade hoppats på. Första kärleken Niklas träffade jag någon gång i 7'an och hela den historien är tonårs-söt så som det bara kan vara i den åldern. Våra vänner para nämligen ihop oss med orden "Lina tycker om dig" (fick han höra), "Hona tycker om dig" (fick jag höra). Själv visste jag knappt vem han var och än mindre att han inte hette Hona utan Niklas. Men som många tonårskärlekar tog denna slut med buller och bong, men jag och Niklas kan prata med varandra när vi springer på varandra på stan.
Jag tog konfirmationen som många andra 15 åringar, men för mig blev det en sommar då jag knöt kontakter som jag tror kommer att hålla livet ut. Och jag såg för första gången hur roligt det var att vara kristen, och inte alls bara den fyrkantiga stilen med hårda kyrkbänkar och en präst som mässar på längst fram som man egentligen inte lyssnar på.
Gymnasiet måste vara de tre åren som jag för första gången förstod vem jag egentligen var och hur jag äntligen kunde använda mig utav mina kvalitéer och egenskaper. Att jag spendera sammanlagt tre månader på tåget, eftersom jag pendla, är inget jag är bitter över! På gymnasiet började jag sända radio, skriva i skoltidningen, började lära mig hur jag på bästa sätt lär mig saker och när jag presterar som bäst. Det var långt ifrån alla dagar som var bra, men vem kan förvänta sig att livet är en dans på rosor? Jag kan på många sätt tycka att de sämsta av de sämsta dagarna har styrkt mig väldigt mycket och jag lämnar verkligen inte min gymnasietid med någon som helst bitterhet! Jag gick ut med strålande betyg och ett stipendium i Design och jag var hungrig på livet!
Den sommaren jobbade jag som aldrig förr på McDonalds och när den dagen kom med beskedet om att jag stod mellan valet Indien eller Arktitekt högskolan bröt jag ihop av lycka och förtvivlan. Hur väljer man mellan bäst och bäst? Valet blev till slut Indien vilket jag inte ångrar ett dugg!
Om jag växte i min tro när jag var 15 så blev jag en ny människa i tro under denna höst! Jag vet nu att Jesus går med mig och att den heliga anden strömmar i mig och att kyrkan inte är kristen tro på det sättet som vi tror. Jag har lärt mig så mycket om ledarskap, om medmänsklighet och om ovillkorlig kärlek!
Visst finns det 100-tals roliga historier som jag hade kunnat skriva ut här, men oftast är det roligast för dem som var med. Men alla dessa saker som jag skrivit nu är saker som format mig. Och jag är grymt lycklig för vart enda steg och ännu mer tacksam för mina föräldrar som faktiskt funnits där hela tiden. Även i min värsta tonårsdepp kanske inte förstod det så gör jag det nu och de lämnade aldrig mig ensam med något. Lika så med mina vänner. Jag kan knappt tänka mig hur lyckligt lottad jag är som har så fina vänner som hör av sig till mig i alla väder och oftast bara för ett värmande hej <3
Att bli 20 och vuxen är super spännande och jag är mer än någonsin hungrig på livet och full av förväntan på alla äventyr som ligger och väntar!
Mums!
Även om det inte är höst fungerar höstens grönsaker utmärkt på tallriken! Här är ett gäng ungsrostade grönsaker med cream fresch, där jag även fick chansen att inviga en hög med kryddor som jag så underbart nog fick av mina småsyskon i födelsedagspresent :D Jag älskar de höstiga färgerna, kanske för att orange är en favorit färg? Och gott blir det också. Perfekt som efterrätt (för jag är uppväxt med att det är viktigt) fungerar en blodapelsin utmärkt :D Kalas säger jag bara!
Nått gammal nått nytt nått lånat!
Mina första 6 dagar på det nya året har gått bra med klädstoppet! Inte för att jag utsatts för mer utmaning än att min inkorg på eposten dagligen fylls av erbjudande från företag som ellos och lindex. De kan jag med enkelhet radera utan att titta i. Det kommer nog däremot bli tuffare när jag tar mig till en större stad där butikerna kastar sig över mig med sina reor och specialerbjudande! Tanken är att jag ska inventera min garderob i helgen, och jag uppmanar alla som läser detta att göra det samma. Det viktigaste med det är att inte kasta kläder som är hela, utan kanske annordna en klädbytardag? Eller skänka det man inte vill ha till en secondhand butik som Myrorna, Unga Liv, Röda korset... Ja butikerna är många!