Denna veckan verkar det mesta vara emot mig. Tappade nyss gitarren i asiktet på mig när jag satt still utan att ha den ovanför mitt huvud? Slog huvud regält i insidan av jobbetskassaskåp. Slog handen i stolen så att den blev blå. Hälde en halvliter smartis över mig famme vid kassalinjen. Listan kan göras längre på saker som bara hänt denna vecka. Lite för många minus på tok förkort tid för vad jag orkar med känner jag just nu. En förklaring är nog bristen på sömn. De få timmar som har getts åt att sova har fyllts med mardrömmar hostattacker.

Ikväll ska jag mig ut på ett bowling försök med underbara Hampus. Får förvarna honom att inte stå bakom mig då jag har en känsla av att oturen kan förlja med mig även dit. Först ska jag och bror titta på film tsm med hans gips. Så lite ur har jag haft. Slapp iaf en spricka i armen. Det enda som hänt mig är en spricka i humöret vilket rätt många fått lida av...

Ägnat dagen åt att städa och tvätta, en bra start på den nya veckan.

Förra våren tog min designklass vägen mot möbelmässan i stockholm och jag var frälst i designvärlden och tänkte att denna mässa måste jag besöka igen och igen och igen! Men nu jobbar jag denna helg och ekonomin motarbetar mig minst sagt för att det ens skulle vara möjligt. Jag får nörda mig via internet, läsa lite artiklar på DN och drömma mig bort.

Känner mig på något sätt träffad av denna sång, och jag tror inte jag är ensam om det heller... För mina gitarrer är dammiga, nya möbler inhandlade och inte gör jag det jag älskar mest av allt heller. Dagarna blir nått luddigt sammanhängdande som inte alls känns som mig. Men jag jobbar på det, skönt bara att lyssna på något som matchar ens liv på ett enkelt och knasigt sätt.

Jag kom på att jag skulle göra en liten inventering och räkna alla olika kläder som gömmer sig i min garderob inför mitt klädköpsfria år. Har inte räknat mina kläder, men bör inte vara någon skillnad i antalet nu som då, då jag fortfarande hållt mitt löfte prickfritt även om det vart lite tugnt med alla mellandagsreos och ellos erbjudande som bokstavligen haglar in på mejlen! Men jag står emot och försöker komma på kreativa sätt att liva upp den gamla garderoben :P

Bara att ändra håruppsättningen kan vara en grej, och att variera mina mängder av sjalar och smycken en annan! Sen har jag faktiskt tur med att jag bär uniform när jag jobbar, så ett gäng antal timmar per vecka behöver jag inte tänka på just min klädnad alltför mycket. Men men ska verkligen försöka ta mig i kragen och räkna! Tror det kan vara en regäl tankeställare till nästa gång jag står i en butik och känner ha-begäret kasta sig över mig.

Dagen då vi blev våra saker och inte oss själva. Vi bygger våra personligheter på de ägodelar vi har! Hur galet har inte vårt samhälle utformats? Det första mina vänner har frågat när de kommit och hälsat på mig i min lägenhet är alltid (aldrig slagit fel!): Va!? Har du ingen TV? (eh jo men inte framför sängen!), VA!?!? har du ingen soffa??? Nej jag tog inte chansen att få en soffa av en vän när jag fick den för jag tror inte jag behöver en. Jag har en säng om jag är trött och stolar om jag vill äta. Men dessa frågor är standard, vem har sin tv i matrummet. Jo en person som mer eller mindre bara tittar på tv i samband med måltider som jag äter ensam. Sorgligt? Jo kanske. Fast inte lika sorgligt som att det är ett måste att ha en tv!

Jag är sjävlklart inte oskyldig i att ha många saker, då jag älskar saker och har ärvt min fars dåliga förmåga att kasta saker. Saker som fortfarande går att användas bör sparas. En bok som fortfarande går att läsas ska sparas. Därav har jag två bokhyllor något sånär fyllda med böcker som jag kanske inte kommer att läsa. Jag har en uppsättning tavlor som inte får plats på väggarna som en dag kanske kan komma till nytta när jag byter upp mig till något större än 34 kvm. Men ja jag blir frustrerad när jag hör folk hoppas på att deras möbler ska gå sönder för att de ska få köpa nytt, eller ännu värre när de kastar saker som INTE är sönder för att köpa nytt, modernt eller av något annat skäl. Och JA då är jag där och plockar på mig. Idag räddade jag en fisksoppsskål från att kasseras, dock var den inte påväg att bli utbytt, uppgraderad utan bara helt enkelt kasserad pga en plats och icke användningen som den stod för. I samma veva plockade jag även på mig tre kartor med vattenfärger, ett blomformat blockljus och en drös med färgglada barnkalassarvetter. Användning? Självklart! Till nått annat än att bygga sorliga sopbärg som inte leder till någon nytta.

Men det jag ville komma fram till är att vi inte är våra saker! Vi borde inte få mer status för att vi bär en D&G kostym, eller om vi traska runt med en iPhone 4 bla bla blaaa! Vi försätter oss själva under sån press att vi kväver oss själva om vi tror sånt. Och vem ska vi beskylla? Vårt lands medborgare, alltså oss själva...