JAG ViLL iNTE BLi BEHANDLAD SOM ETT BARN!

Säger tonåringen och slår igen dörren och sätter i mp3n i öronen och spelar spel på sin mobil...

Ehm vadå dubbel moral?
Jag har säkert lyckats med något sådant. Men jag vet att jag reagerar när jag hör andra ungdomar säga liknade, "gu vad mamma tjatar, jag är faktiskt stor nu jag kan själv" och i nästa stund är de helt ledsna över att de inte orkar göra allt själv.

Att vara ungdom är en ständig ballans mellan dessa två stadium, vuxen och barn. Vilket kan få den effekten av att man stänger ute allt helt och sedan gråter sig gul och blå för att det inte finns någon där som kan trösta en som när man var liten. För ja man blir aldrig helt "vuxen" tror jag. Vi vill ibland gömma oss i barnet.

Men vad är då att vara vuxen för mig?
Att kunna ta ansvar är en stor del av vuxenblivandet. Om man inte kan betala sin räkningar i tid, hålla det rent omkring sig, få i sig den närringsrika maten som kroppen behöver.
Vuxet för mig är när man gör sina egna möjligheter, det finns inga begränsningar förutom de man själv sätter upp.

Höga krav på vuxen livet? Mjo kanske, kanske därför det är så jobbigt att bli "vuxen" vissa dagar.
2011-01-25 @ 22:03:54 Linas mind Permalink


Kommentarer

Dela med dig av din tanke här:

Namn:
Klicka här så blir du ihågkommen :)

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Orden:

Trackback