När man är liten är det mesta större än en själv och mycket gör intryck hos en. Jag tror många har haft en hel drös med idoler under sina dagar. En av mina egna stora idoler från första gången jag såg henne - och faktiskt lite än idag är Pocahontas! Hon var den coolaste Disneyprinssan, för hon var ingen fjant hon. Hon sprang helt ensam i skogen, kunde prata med djur och helt orädd för pistoler! Hennes svarta långa hår var en dröm hos mig - konstigt nog samtyckte inte min mor om att färga mitt då 50cm långa blonda hår svart. MEN JAG VAR JUH POCAHONTAS - svart hår var då ett måste! Varför kunde inte mamma förstå?

Även om jag skrek högt varje gång mamma och pappa sa att vi skulle till skogen - ja inte skrika högt av glädje utan av ilska! - så var det fantastiskt att få springa runt i skogen och leka att jag var en indianprinsessa som kunde tala med gamla träd och sjunga vackert, svinga mig lätt bland träden.

Nått som gör min idol ännu coolare är att min pappa är en av de 8 som har spelat in alla körpartier i filmen :D Det är väldigt mycket status! Han köpte även hur mycke Pocahontas grejor till mig och Mags när han hade ett jobb över i The States. Så fick vi varsin PocahontasBarbie, en tröja och ett litet set med kam, spegel väskor allt prydda med olika karaktärer från Pocahontas. Dock fick min tröja ett sorgligt möte med Herr och Fru Maskros och min Pocahontas docka tappa huvudet efter många timmar lek och slit. Hon var min absoluta favorit - så jag tror jag fick Mags docka <3