Kännt mig hängig de senaste dagarna, med min huvudvärk och mina mardrömsfylda nätter försämrar verkligen prestationen i skolan även om jag kämpar på som en galning. Men nu efter en über mysig fika med moa där vi prata om verkligen allt, känns livet mer glammig igen och mer inspirerande. Moa berätta bl.a. om hur hon och emil blev tsm och bara det fick mitt lilla hjärta att slå ett extra slag av lycka, de har idag vart tsm i två år :D riktigt stort!  jag är sån som älskar andras glädje, på samma sätt som jag delar andras sorg <3 Om jag hamnar i Umeå är moa en av de som jag kommer att sakna galet mycket !