Känner hur en panikkänsla av oförståelse smyger på sig under kemilektionen. Jag känner att jag inte kan fråga 100 miljoner saker tills jag fattar. Kemi är och har aldrig vart tyvärr något som jag förstår mig på. Jag tycker inte det är överdrivet kul att blanda ämnen med varandra och ta reda på varför det är så. När ska jag ha nytta av denna kunskap? Hur ofta labbar jag i vardagslivet, mer än när jag blandar färg eller lagar mat. Men då lägger jag all tankeverksamhet för att framställa det bästa resultatet, inte att tänka varför dessa två smaker gifter sig med varandra, eller vfr blått och rött blir lila. Nej, det där med ett basår kanske vore bra för framtida studier men jag tror jag kommer plåga mig själv till undergång med att läsa kemi och fysik som individuella ämnen i ett år till…