Ett liv i skolansvirvalnde land

Har ni någon gång tänk på hur mycket en relation med en lärare kan spela stor roll på hur man känner inför skolan. Jag har alltid tyckt det vart svårt att fråga om hjälp i skolan för jag har aldrig känt samhörighet med läraren, utan ofta som en idiot som läraren sett ner på för att jag inte kan så mycket och har då inte velat ge dem fler anledningaratt titta ner på mig ännu mer. Så jag har trott att jag sett strak ut om jag lät bli att fråga om hjälp och krånglat mig igenom uppgifter jag har haft väldigt svårt att förstå.

Den första läraren jag började fråga om hjälp på riktigt var en lärare som heter Per. Han såg/ser inte sina elever som dumma ungar utan som framtidens möjligheter kändes  det som. Han tog sig tid att förklara tills man förstod och jag är säker på att jag inte är ensam om att känna att han öppna nya dörrar i skolan som var väldigt mycket mera välkomnade än vad andra lärare gjort.

Nu gymnasiet har jag flera lärare som Per, vilket gör att jag känner att jag valde rätt när jag gick i nian. För idag lägger jag mycket värde i att jag kan sitta med mina lärare och få vissa uppgifter långsamt förklarade där jag kan bolla idéer och planera. Ett stöd som gör att jag kan rekommenderamin skola, som gör att jag orkar gå till skolan även om jag ibland undrar hur jag tänkte när jag kryssa i att jag ville läsa alla dessa kurser. För varje gång jag tänker så kommer jag på att det faktiskt finns lärare där som är där för att hjälpa till och stödja mig när jag inte orkar.

Så dagens guldstjärna går till alla guldlärare som ger sitt liv till eleverna och just nu har jag två lärare jag tänker väldigt mycket på.
2010-09-19 @ 13:52:17 Linas mind Permalink


Kommentarer

Dela med dig av din tanke här:

Namn:
Klicka här så blir du ihågkommen :)

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Orden:

Trackback