... att göra när man är själv?

Jag har funderat på en sak, eller rättare sagt lagt märke till flera saker som alla ledde till samma tanke:Vad är okej att göra själv?
Allt började med att jag läste något roligt på tåget och skratta lite för mig själv över det. Jag kom på mig själv att inte skratta för mig själv eftersom det "inte är tillåtet" att ha roligt när man är ensam. Jag kan känna samma sak när jag tittar på TV själv, det är inte tillåtet för att skratta då eftersom det inte finns någon annan i rummet att dela denna glädje.

En lista på saker jag kommer på som kan vara på gränsen till att man inte får göra själv:

• Ut och äta - själv tycker jag alltid synd om personer som är ute och äter själva. Jag tycker det är även svårt att gå ut själv att äta för vad folk kan tänka. Jag vet att det måste låta töntigt. För vad kan folk egentligen tycka och tänka...
• Gå på krogen - desperat efter ett ragg? Hur ska man kunna gå ut och roa sig ensam? Eller ett perfekt sätt att lära känna nya människor?
• BIO! Big NO-NO, menoj vad skönt det kan vara att gå på bio själv. Men jag tror att bara för att man förknippar det med date så blir det ensamtabu på det.
• Skratta för sig själv - tecken på schizofreni? Samma gäller att prata med sig själv. Jag tycker det är så mycket lättare att komma ihåg saker och få struktur på dem om jag får höra det jag tänker. Och när man tänker på ett riktigt roligt minne måste man väl få skratta?
• Börja spontandansa, man måste vara minst två som börjar för annars ser det konstigt ut?
• Annat?

Är det verkligen så här? Typiskt svenskt?