Om en vecka skulle jag vart tillsammans i ett år med micke.
Om en vecka har det vart slut mellan mig och micke i en månad.
Ja visst håller jag fof koll på allt, det är inte ens en månaden sen. Det är en två veckor sen jag grät/hyperventilerade i hallen efter att jag äntligen fått in i min lilla lilla hjärta att det inte vi två längre. Det är klart jag kommer att komma  över honom. Men inte nästan ett år (+ alla de månaderna det enda jag tänkte på var den mystiske mannen jag sa hej till när jag "gick" till tåget) på tre veckor. Jag kom på idag om jag ens ville komma över micke? Visst finns det löjliga hopp om att det blir vi igen, vilket jag inte vill egentligen. Men för att älska världen och förändringar är det så svårt att inte tänka mig och micke. Jag vet jag är 18 ! Jag har ett helt underbart liv framför mig, med killar och förhållande som kommer att ta slut och slita mig i stycken flera ggr om. Men det gör detta inte lättare. Min dröm i natt gjorde det lite lättare, men den är hemlig än så länge. Måste få leva lite av den synen jag hade ;)

Så nu ska jag lyssna på massa musik en stund, och dansa för jag är nästan helt helt helt frisk nu =D och min säng borde bli klarbäddad, började vid nio i morse ^o)